Fri-

modigt,

med öppet hjärta,

steg barnet fram och sa:

Se, här är jag.

Här är min sorg och min glädje,

min rädsla och mitt mod.

Men de såg inte.

Ur sina djupaste innerfickor

fiskade de upp en stor spegel

och höll upp den framför barnets ansikte.

De pekade på henne och ropade:

Se, hon pekar på oss!

Hon anklagar oss!

Vi måste försvara oss!

Ur sina urgamla ryggsäckar

halade de fram hagelgevär,

siktade.

Nej, vänta, ropade barnet,

skjut inte!

Jag vill er ingenting illa!

Illa, illa, ropade de

och sköt.

Detta är historien om en veritabel nybörjare i konsten att ta hand om sig själv, om mina allra första stapplande steg på området. Idag /1996/, fyra år senare, har jag nästan svårt att förstå att den faktiskt handlar om mig. Att jag tänkte så. Att jag inte såg. Allt jag trodde att jag visste. Det är nästan lite pinsamt.

Nej, Jannika. Det är inte pinsamt. Jag hade det så. Det var så för mig. Det är inte pinsamt, möjligen är det sorgligt. Å andra sidan är det fantastiskt. Att man kan växa så. Vilken vandring! Om det var möjligt, vad kan då vara omöjligt! Och tänk, vem jag kan ha blivit om fyra år till! Detta är en historia om hopp. Read more of Jag har sprutskräck (1996)

eller

Droppfkaskan versus Jannika

(berättelsen skriven 1997)

Det här är berättelsen om mitt andra barns födelse. Han föddes på “vanlig” förlossningsklinik, eftersom jag gått över tiden. Efter att ha fött första barnet på ABC-klinik (Alternative Birth Care) och tredje barnet hemma tycker jag att det är väldigt underligt att det är detta som kallas för en “vanlig” förlossningsklinik. Min för-föreställning och utgångspunkt var att det var jag som hade uppgiften att föda barn och att andra hade uppgiften att hjälpa mig. Jag fick erfara att detta inte var någon självklar utgångspunkt. Vi var många som uppfattade oss ha uppgiften att föda det här barnet, visade det sig. Det blev inte så bra. Read more of Sindres födelse 8/7 1995