Du ska sitta trygg mitt ibland demonerna.
Du förstår dem inte, känner dem inte.
Men du behöver heller inte förstå,
för du vet, du kan lita på att din mamma,
som är stor och stark och klok
och förstår demoner,
vet dem,
hon försvarar dig.

Hon står där framför dig
med håret flygande i vinden
och huvudet högt.
Med ett silversvärd i handen
och med ett stort ljus omkring sig
står hon där framför dig, på din sida,
och försvarar dig,
kämpar ner demonerna, övervinner mörkret
åt dig.

Och när du en gång blir stor,
då ska du också stå där
stor, stark och klok
med ljuset omkring dig
och försvara ditt barn.

Och den dagen kommer du att ha en undersam källa
djupt inom dig,
med mod, styrka och tillförsikt
i bilden av din egen mamma
som fanns där för dig när du själv var liten.

Tänk om det varit så.
Men det kan bli.
Det ska bli.

Det här är en berättelse om min mormor. Om två människor som älskade varandra, men där generationers nöd och skam gjorde att ett möte blev möjligt först när den ena var borta. Read more of Brev till momi

Fri-

modigt,

med öppet hjärta,

steg barnet fram och sa:

Se, här är jag.

Här är min sorg och min glädje,

min rädsla och mitt mod.

Men de såg inte.

Ur sina djupaste innerfickor

fiskade de upp en stor spegel

och höll upp den framför barnets ansikte.

De pekade på henne och ropade:

Se, hon pekar på oss!

Hon anklagar oss!

Vi måste försvara oss!

Ur sina urgamla ryggsäckar

halade de fram hagelgevär,

siktade.

Nej, vänta, ropade barnet,

skjut inte!

Jag vill er ingenting illa!

Illa, illa, ropade de

och sköt.

Detta är historien om en veritabel nybörjare i konsten att ta hand om sig själv, om mina allra första stapplande steg på området. Idag /1996/, fyra år senare, har jag nästan svårt att förstå att den faktiskt handlar om mig. Att jag tänkte så. Att jag inte såg. Allt jag trodde att jag visste. Det är nästan lite pinsamt.

Nej, Jannika. Det är inte pinsamt. Jag hade det så. Det var så för mig. Det är inte pinsamt, möjligen är det sorgligt. Å andra sidan är det fantastiskt. Att man kan växa så. Vilken vandring! Om det var möjligt, vad kan då vara omöjligt! Och tänk, vem jag kan ha blivit om fyra år till! Detta är en historia om hopp. Read more of Jag har sprutskräck (1996)

eller

Droppfkaskan versus Jannika

(berättelsen skriven 1997)

Det här är berättelsen om mitt andra barns födelse. Han föddes på “vanlig” förlossningsklinik, eftersom jag gått över tiden. Efter att ha fött första barnet på ABC-klinik (Alternative Birth Care) och tredje barnet hemma tycker jag att det är väldigt underligt att det är detta som kallas för en “vanlig” förlossningsklinik. Min för-föreställning och utgångspunkt var att det var jag som hade uppgiften att föda barn och att andra hade uppgiften att hjälpa mig. Jag fick erfara att detta inte var någon självklar utgångspunkt. Vi var många som uppfattade oss ha uppgiften att föda det här barnet, visade det sig. Det blev inte så bra. Read more of Sindres födelse 8/7 1995

 eller

Jannika versus Edward

Förord: Eirin är mitt tredje barn. Hon föddes hemma, i den vackraste energi man kan tänka sig. Jag vill bjuda på berättelsen om hennes födelse av flera skäl. Främst för att den kanske kan inspirera någon till något. Och för att berätta om att sånt här faktiskt finns i världen (ibland tänker jag att det liksom alldeles verkar ha kommit bort i vår kultur, att det kan finnas andra värden i livet än effektivitet, att snabbt bli färdig, att slippa ha ont). Och slutligen vill jag berätta att det är möjligt också för små kvaddade människor att växa, utvecklas och ta sitt liv i anspråk.

* * *

Det är svårt att hitta ord för de största ögonblicken, de gudomliga. För tacksamheten, storheten, den allt uppfyllande förundran inför livets… inför Livet. Att jag fick detta. Jag, lilla vanliga Jannika, fick detta. Hur… Det jag fått vara med om är heligt, det måste skyddas mot oseende ögon.  Read more of Eirins födelse 7/2 1998

Se på mig med goda ögon,

nyfikna ögon: Vem är du?

Se på mig med leende ögon:

Så underbart att just du är här!

Vad fint det var det du gjorde!

Jag såg hur modigt du försökte!

Se på mig med goda ögon,

ögon som tittar efter min strävan,

ögon som ser förbi mina misstag

till mina försök.

Lyssna på mig med goda öron,

öppna öron, respektfulla öron,

som lyssnar efter vad jag ville säga

mer än efter hur jag sa det.

Öron som stannar kvar

och väntar medan jag stammar

för att till slut säga

Jaha, menar du så,

vad spännande, hur tänker du då?

Rör vid mig med goda händer,

mjuka händer, helgande händer,

händer med kärlek i.

Rör vid mig med respektfulla händer,

händer som vill mig väl.

Se på mig med goda ögon,

ögon som säger: Så vacker du är!

Se på mig med goda ögon

för i dina ögon blir jag till.