A           E7                      A
Du stred, inte för att du ville strida.
      D                 E                   A
Du stred för att striden krävde dig.
 D                       E                   A         F#m
Kriget kastade sig över dem du älskade,
          D                        E                     A
och du bävade, men du reste dig och stred
                D          E7                      A             F#m
för dem du älskade, för landet som födde dig
                  D                   E            A
och för att vi alla skulle få leva våra liv.

 D                    E         A  F#m
Priset du fick betala är skyhögt.
 D                    E                     A
Krig är inte nån tapper ärofylld lek.

     F#m           Hm               E                A
Du förlorade kamrater. Du förlorade din kropp.
         F#m                 E               C#
Du fick fruktansvärda minnen att bära på.
         Hm                   E                  F#m             D
Det du trodde på gick sönder. Du förlorade din självklarhet
               Hm                           E                     A
och det du vann, det vann du mest till dem du älskade.

  /D  E7  A  F#m  D  E  A/

  A   D      E  A         A  D  E  A
Sen kom freden.

 A                       E7            A
Drömmen som du levt på så länge.
                                      D                       A
Lika plötsligt som kriget börjat tog kriget slut.
  D                        E                   A        F#m
Tack vare det du gjorde går livet vidare.
              D                         E                    A
Vi fick behålla vår jord, vår frihet och våra liv.

               D                     E7
Nu är det fred och tid att glädjas,
        A                              D
nu är freden här som du stred för.
              D                            A
Och dom dansar och kastar blommor
   F#m                              E7
men du sjunker ner på en stol
      D                     E
med blicken i dina minnen,
      A                            F#m
med värkande kropp och själ,
         D                       E
alltför trött för att orka dansa,
           D                                 A
alltför chockad för att ens orka le.

              D                   E                     A                     D
Och dom säger till dig: nu är det fred, nu ska vi vara glada!
        Hm
och du vet det är sant, men du når inte dit,
                          E7       A
det är som att det är i en annan värld.
      Hm                         E7
Själv sitter du där med smärtan,
             Hm                     E7
med din öronbedövande tomhet,
            Hm           E7
med dina omöjliga frågor,
           Hm                    E7
med din stumma, isande ensamhet
         Hm                 E7               A
och för deras skull försöker du att le.

  /D  E7  A  F#m  D  E  A/

  D                  A              E7              F#m
Vackra vackra människa, vad behöver du?
  Hm                          E7                         A
Vad får jag ge dig som tack för det liv du kämpat för?
          D                   E
Får jag sitta här bredvid dig?
          A                              F#m
Får jag lägga en hand på din rygg?
          D                              E
Får jag ge dig en näsduk till tårarna?
           A                        A7
Får jag sjunga en vacker sång?
         D                        E
Får jag lyssna till din berättelse
              A                    F#m
så jag förstår vad livet är värt,
             D                         E                         A
så jag får lära nånting om kärlek och verklighet?

 D                    E
Vackra vackra människa!
 C#m             F#
Tack för att du bävade,
 Hm              E
tack för att du reste dig,
 D                    A
tack för att du stred!

Det här är en berättelse om min mormor. Om två människor som älskade varandra, men där generationers nöd och skam gjorde att ett möte blev möjligt först när den ena var borta. Read more of Brev till momi

Fri-

modigt,

med öppet hjärta,

steg barnet fram och sa:

Se, här är jag.

Här är min sorg och min glädje,

min rädsla och mitt mod.

Men de såg inte.

Ur sina djupaste innerfickor

fiskade de upp en stor spegel

och höll upp den framför barnets ansikte.

De pekade på henne och ropade:

Se, hon pekar på oss!

Hon anklagar oss!

Vi måste försvara oss!

Ur sina urgamla ryggsäckar

halade de fram hagelgevär,

siktade.

Nej, vänta, ropade barnet,

skjut inte!

Jag vill er ingenting illa!

Illa, illa, ropade de

och sköt.

Några tankar om verkligheter, värdighet och verktyg

på en låst demensavdelning

tänkta av (bl.a.) Jannika Häggström,

en vanlig medmänniska som arbetar där

Tankar och anspråk på att få gå hem är en av de vanligaste situationerna vi möter i vårt arbete med dementa. Hur vi hanterar dessa situationer på ett bra, respektfullt sätt är därför en mycket viktig och ständigt återkommande fråga Read more of demensvård: Nu ska jag gå hem, del 1

Avsnitt 2: När avledning inte fungerar 

I 999 fall av 1000 fungerar det bra med avledning. Vi går på besök i Bs verklighet, lyssnar och bekräftar, försöker identifiera behov och möjligheter. Vi respekterar B och Bs verklighet som de är och letar efter möjligheter att skapa goda möten.

Nu ska jag övergå till att tala om den där ena situationen av tusen när avledning inte räcker. Read more of demensvård: Nu ska jag gå hem, del 2

Detta är del 3 i en artikel om hur man på ett slutet boende kan bemöta en dement person som vill gå hem. Det gör man genom avledning.

Del 1 handlade om de 999 fall av 1000 där avledning fungerar utmärkt. Del 2 handlade om hur man kan tänka de ytterst sällsynta gånger när avledning inte fungerar. Här följer tre exempel på sådana fall. Read more of demensvård: Nu ska jag gå hem, del 3