Am                    E7                  Am
Släpp mig. Nej, håll mig. Nej, släpp mig.
E7                       Am
Gå härifrån. Jag vågar inte.
     E7                    Am
Jag vågar inte. Jag vågar inte.

    Am                Dm
Jag vill inte att du ser mig.
    G7                            C
Jag kan inte dansa, jag dansar bara fel
            F                           Dm
Jag ska gömma mig under tunga stenar
    E7                                 Am
Jag orkar inte mera skam

   Am                   E7                   Am
Så släpp mig. Nej, håll mig. Nej, släpp mig.
E7                      Am
Gå härifrån. Jag vågar inte.

Am                    Dm
Kärlek bränner, bländar, skrämmer
     G7                              C
För mycket, för starkt, jag vill inte ha det!
    F                           Dm
Låt bli mig, släpp mig, lämna mig ifred
              E7
Jag är för liten, fattar du, du har tagit fel!

   Am                  E                      F
Jag kan inte! Jag vågar inte! Jag orkar inte!
                 E7               Am
Du har tagit fel! Jag bara låtsas.

    Am           Dm          G7           C
Jag vågar inte leva. Jag vågar inte inte leva
      F            Dm                        E7                      Am
Jag vågar inte öppna dörren, jag orkar inte mera svek

Am                    E7                  Am
Släpp mig. Nej, håll mig. Nej, släpp mig.
E7                      Am
Gå härifrån. Jag vågar inte.

    Am                      Dm
Jag tror inte på att du bryr dig om mig.
        G7                           C
Det är kallt i världen och mänskor är rädda.
F                             Dm
Den som gråter blir övergiven
          E7                                             Am
Och jag orkar inte bli övergiven igen.

Am                  E7                   Am
Håll mig. Nej, släpp mig. Nej, håll mig. Håll mig.
E7                                      Am
Håll mig. Håll mig – Här är jag.

      A           E7                      A
Du stred, inte för att du ville strida.
      D                 E                   A
Du stred för att striden krävde dig.
 D                       E                   A         F#m
Kriget kastade sig över dem du älskade,
          D                        E                     A
och du bävade, men du reste dig och stred
                D          E7                      A             F#m
för dem du älskade, för landet som födde dig
                  D                   E            A
och för att vi alla skulle få leva våra liv.

 D                    E         A  F#m
Priset du fick betala är skyhögt.
 D                    E                     A
Krig är inte nån tapper ärofylld lek.

     F#m           Hm               E                A
Du förlorade kamrater. Du förlorade din kropp.
         F#m                 E               C#
Du fick fruktansvärda minnen att bära på.
         Hm                   E                  F#m             D
Det du trodde på gick sönder. Du förlorade din självklarhet
               Hm                           E                     A
och det du vann, det vann du mest till dem du älskade.

  /D  E7  A  F#m  D  E  A/

  A   D      E  A         A  D  E  A
Sen kom freden.

 A                       E7            A
Drömmen som du levt på så länge.
                                      D                       A
Lika plötsligt som kriget börjat tog kriget slut.
  D                        E                   A        F#m
Tack vare det du gjorde går livet vidare.
              D                         E                    A
Vi fick behålla vår jord, vår frihet och våra liv.

               D                     E7
Nu är det fred och tid att glädjas,
        A                              D
nu är freden här som du stred för.
              D                            A
Och dom dansar och kastar blommor
   F#m                              E7
men du sjunker ner på en stol
      D                     E
med blicken i dina minnen,
      A                            F#m
med värkande kropp och själ,
         D                       E
alltför trött för att orka dansa,
           D                                 A
alltför chockad för att ens orka le.

              D                   E                     A                     D
Och dom säger till dig: nu är det fred, nu ska vi vara glada!
        Hm
och du vet det är sant, men du når inte dit,
                          E7       A
det är som att det är i en annan värld.
      Hm                         E7
Själv sitter du där med smärtan,
             Hm                     E7
med din öronbedövande tomhet,
            Hm           E7
med dina omöjliga frågor,
           Hm                    E7
med din stumma, isande ensamhet
         Hm                 E7               A
och för deras skull försöker du att le.

  /D  E7  A  F#m  D  E  A/

  D                  A              E7              F#m
Vackra vackra människa, vad behöver du?
  Hm                          E7                         A
Vad får jag ge dig som tack för det liv du kämpat för?
          D                   E
Får jag sitta här bredvid dig?
          A                              F#m
Får jag lägga en hand på din rygg?
          D                              E
Får jag ge dig en näsduk till tårarna?
           A                        A7
Får jag sjunga en vacker sång?
         D                        E
Får jag lyssna till din berättelse
              A                    F#m
så jag förstår vad livet är värt,
             D                         E                         A
så jag får lära nånting om kärlek och verklighet?

 D                    E
Vackra vackra människa!
 C#m             F#
Tack för att du bävade,
 Hm              E
tack för att du reste dig,
 D                    A
tack för att du stred!

           G
Kära Skrutt, skrev alltså Knyttet,
           Am
Hur mår du? och Jag mår bra
         D7                                               G
fast jag är så ensam som ett Knytt kan bli
                  G
Men när jag såg dig så förstod jag:
        Am
Det är dej som jag vill ha,
         C                                          D7
och så tänkte jag att, kanske kunde vi
     G          Hm
irra vidare tillsammans,
        C                   G
finnas till bredvid varann,
           A
vandra hand i hand
    A7                    D7
och bli som barn pånytt
          G                   D7
Om du vågar, får du gärna
      C                  G
hålla om mig lite grann
         Am                   D7
Ha det bra, jag tror jag älskar dig…
                                                    G
                                            ditt Knytt

         G                      Hm
Allt är tyst och vitt och stilla.
          C              G
Jag får sitta helt i fred
            Am               D7                 G
med alla tankar, all förvirrad rastlöshet.
            G                         Hm
Och det känns som om du visste,
                  C                    G
där du från trädtoppen ser ner
         Am                    D7
allt jag tänker, allt jag drömmer,
           G
vem jag är.
    Em                     Hm
I en trygg och fridfull vardag
          C                 G
går mitt liv sin stilla gång.
          Am                   D7                  G
Vad jag önskar jag var nöjd att ha det så!
           Am                    D7
Men en dröm om något mera
         Hm          E
för mig vilse, in i dimman:
          C                    D7                 G
Något svart och vitt istället för det grå.

         C                    D7
Refr: Måne, kan du säga mig,
    Hm                     E
vad tjänar drömmar till?
           Am                  D7                     G
Ska jag pröva på eller ska jag stanna kvar?
       C                     D7
Mina känslor är för stora,
   Hm                    E
jag vet inte vad jag vill.
          Am             D7                    G
Ska jag aldrig finna ro hos det jag har?

           G               Hm
2. Att få sitta och fundera
       C                    G
mitt i silvret för sig själv.
      Am             D7               G
Acceptera om än inte helt förstå:
              G                    Hm
Hur kan drömmar bli till törne?
             C                     G
Hur kan trygghet slås i kras
       Am                      D7                   G
av en brännhet längtan efter – ja, vaddå?
         Em           Hm
Jag vill inte ha miljoner,
      C                G
inte status, inte makt.
         Am                   D7               G
Riktigt vad det är, det vet nog bara du.
         Am                D7
Och det är väl säkert bättre
        Hm            E
att det bara är en dröm.
         C                          D7               G
Ja, jag vet, men ska man leta, är det nu.

         C                   D7
Refr: Måne, kan du säga mig…

          G                   Hm
3. Sluta ögonen och drömma,
       C                  G
vara Där en liten stund.
           Am                D7                G
Trygghet är att kunna öppna dem igen.
         G                   Hm
Alltför rädd att bli besviken,
        C                    G
för försiktig, kanske dum,
           Am              D7                   G
står jag tvekande på tröskeln länge än.

        C                   D7
refr: Måne, kan du säga mig…

                            C
Jag ska aldrig bli din,

inte leva mitt liv för dig,
D7                           G7                    C
Inte trampa på mig själv för din skull.
                                                              D7
Inga löften om att aldrig nånsin älska någon annan.
         G7                                                    C
Jag behöver dig inte, jag klarar mig bra ändå.
       F
Mitt hjärta får du inte 
  C
(vad ska du med det?),
                 D7                                  G7
men du ska få nåt mycket finare än så:

               C
Plats att växa,

plats att vara som du är,
                     D7
plats att slippa låtsas.
G7                    C
Se på mig, jag håller.
                   G
Du ska lysa själv,
                   C
jag ska inte skymma dig.
                             D7
Egna vägar ska du vandra
                 G
men vi kan gå en bit tillsammans -
         C    G
om du vill.

C
Sitt inte uppe och vänta på mig, 
F                            C
jag blir antagligen sen.
                                     D7 G7
Lägg inte ditt liv i mina händer,
                C
jag vill inte ha det.
G7   C
Lev själv.
F                           C
Säg inte att du behöver mig, 
F                          C
att jag är allt i ditt liv.
    F                                                                     G7
Försök inte skona mig från det du tror jag inte vill se. 
F                                     C
Ge mig inga löften, inga lögner,
        D7                                   G
jag vill ha nåt mycket större än så:

               C
Plats att växa,

plats att vara som jag är,
                     D7
plats att slippa låtsas.
    G7                    C
Jag älskar dig, du håller.
                    G
Jag vill flyga själv,
                            C
och jag vet du inte hindrar mig.
                             D7
Egna vägar ska jag vandra
                 G
men vi kan gå en bit tillsammans -
         C 
om du vill.

Fri-

modigt,

med öppet hjärta,

steg barnet fram och sa:

Se, här är jag.

Här är min sorg och min glädje,

min rädsla och mitt mod.

Men de såg inte.

Ur sina djupaste innerfickor

fiskade de upp en stor spegel

och höll upp den framför barnets ansikte.

De pekade på henne och ropade:

Se, hon pekar på oss!

Hon anklagar oss!

Vi måste försvara oss!

Ur sina urgamla ryggsäckar

halade de fram hagelgevär,

siktade.

Nej, vänta, ropade barnet,

skjut inte!

Jag vill er ingenting illa!

Illa, illa, ropade de

och sköt.

För några år sedan var jag på en kurs i bibliodrama. Man skulle ta en scen ur bibeln, välja en av personerna och föreställa sig hur det skulle kunna vara idag. Det var precis efter min mamma”ledighet”, det tyngsta jobb jag någonsin haft. Veckan innan hade jag läst en notis om en mamma som kastat sitt barn i vattnet från Tranebergsbron. Och tackat Gud för att det inte var jag. Efter alla vaknätter kändes det som rena turen att det inte var jag.

Jag valde en scen ur bibeln som alltid förefallit mig så obegriplig: Lukas 7:36-50, berättelsen om kvinnan som smorde Jesu fötter. Vem var hon? Vad drev henne att göra så? Finns det någonting som skulle kunna få mig att göra något sådant? Jo, kanske.  Read more of Kvinnan som smorde Jesu fötter

Att tro på Gud är inte så mycket en fråga om för-sant-hållande

som om ett val av inställning till livet.

min högt älskade konfirmationspräst Bertil Johansson

Detta är, i något redigerad form, mitt konfirmationstal. Jag blev konfirmerad 2003, som vuxen. Det var ett mycket stort, och mycket modigt, steg i mitt liv, att ta till mig och stå för att jag är en troende människa. Read more of Min väg till Gud

 eller

Jannika versus Edward

Förord: Eirin är mitt tredje barn. Hon föddes hemma, i den vackraste energi man kan tänka sig. Jag vill bjuda på berättelsen om hennes födelse av flera skäl. Främst för att den kanske kan inspirera någon till något. Och för att berätta om att sånt här faktiskt finns i världen (ibland tänker jag att det liksom alldeles verkar ha kommit bort i vår kultur, att det kan finnas andra värden i livet än effektivitet, att snabbt bli färdig, att slippa ha ont). Och slutligen vill jag berätta att det är möjligt också för små kvaddade människor att växa, utvecklas och ta sitt liv i anspråk.

* * *

Det är svårt att hitta ord för de största ögonblicken, de gudomliga. För tacksamheten, storheten, den allt uppfyllande förundran inför livets… inför Livet. Att jag fick detta. Jag, lilla vanliga Jannika, fick detta. Hur… Det jag fått vara med om är heligt, det måste skyddas mot oseende ögon.  Read more of Eirins födelse 7/2 1998