Att o-se

Fri-

modigt,

med öppet hjärta,

steg barnet fram och sa:

Se, här är jag.

Här är min sorg och min glädje,

min rädsla och mitt mod.

 

Men de såg inte.

Ur sina djupaste innerfickor

fiskade de upp en stor spegel

och höll upp den framför barnets ansikte.

De pekade på henne och ropade:

Se, hon pekar på oss!

Hon anklagar oss!

Vi måste försvara oss!

 

Ur sina urgamla ryggsäckar

halade de fram hagelgevär,

siktade.

Nej, vänta, ropade barnet,

skjut inte!

Jag vill er ingenting illa!

Illa, illa, ropade de

och sköt.

 

Leave a Reply